Det var minst sagt en fridfull och en vit jul. Snöar fortfarande idag.
Vi firade med jullunch, en promenad på begravningsplatsen och med julmiddag, sen kom jultomten också.
Det är så underbart att fira med sina nära och kära, har saknat dessa människor en massa!
Idag fortsätter vi firandet (och ätandet)!

Det är frågan om om jag skulle ha det bättre utan kärlek just nu. Jag mördar mitt positiva jag och humör med svartsjuka och det är inte okej. Jag vill vara lycklig. I choose to be happy.

Men ändå, så jävla ovärt att vänta i tre månader för att sen kasta bort allting i tomma intet för att jag förvandlats till ett litet svartsjukt PMS monster. Jag svär, jag är inte ofta svartsjuk.

Kanske det bara är ett tecken på att jag verkligen vill duga och vill göra herren på täppan lycklig. Men jag måste fan bli av med den här känslan, få lite Samantha Jones-mode activated.

Tills dess,
puss och kram!

Min hjärna jobbar på övervarv hela tiden ... Tänker på olika lösningar från höger till vänster, öst till väst, nord till syd. Sen har ju hjärnans emotionella aktivitet satt igång med tanke på all saknad och nedsatthet som jag känt på sistone.

Vågar jag verkligen ta ett steg i riskzonen? Lämna det trygga bakom mig och sätta mig i livets berg- och dalbana och låta mig själv dras upp och ner i takt med allt det nya jag får uppleva? Vågar jag lämna det trygga bakom mig som jag byggt till en positiv miljö för att kanske få jobba häcken av mig och vara med om ännu mer besvikelser?
Att våga eller inte våga... Det är frågan.

10% av mig som tänker på det förflutna: Nu skulle jag vara kvar i Sverige, OM jag inte gett upp. Jag skulle ha 5 månader skola kvar och skulle spela i ett bra lag, bo nära mina kompisar.

90% av mig som fokuserar på framtiden: Kom igen. Lösningar, lösningar, lösningar! Du spelar fotboll i skolan, har två-tre kurser per period börjar skriva i vår. Allt är under kontroll, allt kommer lösa sig. Du har ambition och potential, nu måste du bara jobba hårt och visa att du är värd det. Du har det i dig. Att ge upp står inte på kartan!

Sånt kan röra sig i en fotbollstjejs hjärna en söndag som denna. Försök då att läsa på biologi!
Mina planer för 2013 har rasat. Dags att tänka och pussla om.

Jag har blivit drabbad av en äckelförkylning. Antingen är min näsa täppt så jag knappt kan andas eller så rinner snoret längs kinderna känns det som... Huvudet dunkar som basen i en hardcore house låt men det är allt annat än underbart och skönt. Inga eargasms här inte.
Det här stadiet av illamående ledde till att jag fick första sjukledigheten i mitt liv. Känner mig lite stor då jag säger så, och det känns ju lite halvroligt att få betalt då man ligger hemma och hostar och snorar. Skulle nog hellre jobba men tack för att jag är en medborgare i detta finska samhälle och får ta del av denna fantastiska möjlighet. Tack tack och återigen tack.

Hejsan hoppsan!
Jag är inte riktigt med här på bloggfronten, har inte riktigt någon fritid över huvudtaget, jobb träning och skola som gäller för det mesta.
Det som är nytt just nu är att jag joinat iPhone kategorin. Har haft min älskling i två dagar och jag är totalförälskad! Helt sjukt. Kommer bli beroende...

Ville bara skriva, så ni vet att jag lever.

Puss