Det är frågan om om jag skulle ha det bättre utan kärlek just nu. Jag mördar mitt positiva jag och humör med svartsjuka och det är inte okej. Jag vill vara lycklig. I choose to be happy.

Men ändå, så jävla ovärt att vänta i tre månader för att sen kasta bort allting i tomma intet för att jag förvandlats till ett litet svartsjukt PMS monster. Jag svär, jag är inte ofta svartsjuk.

Kanske det bara är ett tecken på att jag verkligen vill duga och vill göra herren på täppan lycklig. Men jag måste fan bli av med den här känslan, få lite Samantha Jones-mode activated.

Tills dess,
puss och kram!