Kvinnor (ja, jag skriver om kvinnor i allmänhet) behöver uppskattning, uppvaktning och erkännande. Kvinnor behöver den där mannen som kan uttrycka sin kärlek vartnärhursomhelst på dygnet. Kvinnor behöver Hundtricketkaraktären där Linus Wahlgren skriker ut sina känslor på Arlanda. Kvinnor behöver en karl som Hugh Grant som i filmen Love actually ägnar en hel eftermiddag till att knacka på dörrar genom en gata för att där kunna uttrycka kärleken till en enda kvinna. Kvinnor behöver vardagslyx som i The notebook kan vara en svängom mitt på gatan. Kvinnor behöver få höra låtar sjungandes om kärlek från den person man faktiskt älskar och kvinnor behöver framförallt ha roligt.. som i notting hill där de går runt i parken, lyssnar på låten when you say nothing at all.. och skrattar till ordet whoopsidaises.

“I'm going to marry you one day, you know." "Is that a promise?" "If you want it to be.”  ― Dear John

Såklart är alla olika.. men jag själv är för rädd för att hålla saker & känslor inom mig då jag vet att en dag kan det vara försent. Jag själv säger hellre för mycket än för lite. Jag själv tror på kärleken över allting annat.

Seth : It's not like, like now that me and Anna broke up I'm now choosing you. Because the whole reason we broke up is because of you. It's always been you Summer. It's just always been you. I tried to fight it and I tried to deny it. And I can't, I can't do it, you're undeniable. - The OC