om jag nu skulle läsa mina gamla blogginlägg från förra årets september skulle jag få läsa depp depp i stora mängder. jag var faktist så nere som det bara gick. det pågick hur länge som helst och jag trodde jag aldrig skulle lyckas ta mig ur dendär svarta gropen och börja leva igen.
nåväl, jag såg ändå möjligheter i allting och bestämde mig att söka till skolor i sverige. det var det enda ljusa i mitt liv då, att drömma mig bort till en bättre framtid då jag fick något annat att tänka på och bo i annan omgivning än den jag befann mig i.
jag var faktist nere i gropen längre än jag trodde. då jag lyckats ta mig ur den några gånger föll jag dit igen några gånger, tills nån kom och räddade mig. jag började leva och må bättre och jag fick ju även beskedet att jag skulle flytta till en ny stad, till en ny framtid.
fotbollen då gick ju bättre än någonsin, och där kunde jag alltid glömma mina tankar och sorgligheter tills det var dags att sluta. jag ville aldrig sluta träna. det fick mig att må bra.

men det var ett år sen, för nu sitter jag här, i mitt egna rum, som är helt perfekt. får göra saker som jag vill och ta ansvar för mig själv och mina handlingar, leva ett liv som jag drömde om då. jag njuter av livet, älskar mitt liv just nu och är den lyckligaste människan i världen. jag älskar det här stället och jag tänker stanna i det här landet föralltid. jag tänker nå mina drömmar och leva ett gott liv.

ett år sen. fan vad det händer mycket inom ett år. allting händer för en orsak, det har jag börjat tro. allt som händer har en mening.