ibland känns det nog som att jag aldrig ens har släppt det - jag tänker på det så ofta.
innan jag ska sova, eller nån annanstans då jag är ensam brukar jag fortfarande ta och spela bildspelet i min ipod, drömma mig bort en sväng och le för mig själv.
det bästa med det är att jag har inget behov att göra nånting åt saken mera.
jag kan låta det vara.
men jag tänker fortfarande hur framtiden kommer att bli.
för att jag vill inte låta det vara såhär.