det tar sin tid.

Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't
men för två år sen var det vi

Jag gav dig en låt, skrev en melodi
du grät för att den var fin, du förlät min idioti
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt

kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns

vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel

måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0