****

Jag älskar att vara myndig. En kväll behövdes det för att falla för den känslan och den åldern. Allt känns så mycket lättare då. Man är inte lika beroende av kompisgruppen eller människorna man ständigt har varit med i skolan eller i fotbollslaget... Man får träffa nya människor och vidga sina vyer. Speciellt socialt. Och det älskar jag.

På tal om vidga sina vyer och få träffa nya människor... Jag känner en ständig längtan inombords. En längtan efter något stort, något alldeles nytt och som kommer ta mig med storm. Det kan vara vad som helst. En resa, en människa, en händelse, vad som helst... Men jag vill att det ska hända.
Jag orkar inte sitta och vänta. Allt ska hända här och nu. Och då kommer jag alltid fram till det att jag vill så mycket. Alldeles för mycket. Jag har drömmar till höger och vänster och vet inte varifrån jag ska börja samtidigt som jag vill börja uppfylla dom på direkten.

Jag vill gå ut gymnasiet. Jag vill ut i den vida världen. Jag vill se världen, hjälpa människor. Träffa människor och känna annan sorts gemenskap än den vanliga trygga gemenskapen jag känner varje dag. Jag vill gå runt på okända gator klockan fem på morgonen med klackarna i handen och vara lycklig och nöjd över mitt liv och känna att det är fulländat. Att jag är fulländad.

"Du ska inte ha bråttom någonstans" får jag höra alltför ofta. Dom orden får mig att lugna ner mig för en stund, men lämnar man mig ensam med mina tankar så har jag eld i baken igen efter en stund. Jag får upp nya idéer, nya drömmar, nya mål. Jag får stress, press och ångest, för jag vill, jag vill och jag vill, men jag sitter fast i en håla i åtminstone två år till.

Jag hade den där lyckan. Jag hade min frihet. Jag hade ett liv. Men jag sabbade det. Varje dag tänker jag på det att jag just nu fortfarande kunde bo ensam, i världens mysigaste stad, men en bunt sköna människor. Leva, njuta, känna. Jag älskade det. Jag njöt av det. Jag levde min dröm. Jag måste bara få göra det snart igen.


sometimes the smallest things is the most meaningful


Jag träffade en vän idag. Inte någon som står mig riktigt nära, men ändå en vän, eller ska man säga kompis? Det var längesedan jag hade träffat denna vän men direkt efter ett hej stannade båda till och vi började prata med varandra.
Trots att det var längesen vi hade pratat och vi mer eller mindre har pratar ordentligt nånstans vid Hovrättens strand och sånt så kändes det inte ett dugg pinsamt, tvärtom. Jag kände bara att jag blev varm och bekväm i kroppen och njöt av att prata med denna person.

Efter vår lilla diskussion, som bestod i huvudsak av "Hur mår du?", "Vad gör du här?" och sådant basic small talk blev jag på så bra humör. Jag blev glad, varm i kroppen och kunde inte sluta tänka på hur kul det var att träffa denna gamla vän.

Ibland kan små diskussioner, små hälsningar och ord göra susen och dagen till den bästa man haft på länge.

sometimes it gets so twisted inside my head that I just want to run away from this body of mine, that keeps me as a prison with my thoughts.

Ibland gillar jag mig själv. Jag kan se mig själv i spegeln och vara hyfsat nöjd över vad jag ser på. Gå runt omkring och le för att jag vaknade i en kropp som jag gillar och med ett utseende som ser bra ut. Men på något vänster lyckas jag förstöra den känslan under dagens lopp. Det är något som förvrängs under dagen. Det är min självbild. Men vad det beror på vet jag inte.

Ibland gillar jag mig själv. Det är såna dagar då jag har hållit mig nyttig. Ätit enligt ett strikt schema, och tränat. Ibland kanske två pass, ibland ett, men det ska minst vara ett pass där jag förbränt ordentligt med kalorier. Då jag äter enligt det strikta schemat blir det alltid så lite kolhydrater som möjligt och så lite som möjligt. Jag undviker att äta onödiga grejer och i onödan. Undviker att ta en titt i kylskåpet och ibland undviker jag till och med att komma hem, för chansen är så stor att jag öppnar kylskåpsdörren och faller för frestelsen och börjar hetsa i mig all sorts mat.

Idag var det en sådan dag. En dag som jag hatar. En dag då jag inte får kontroll över mig själv, eller mitt ätande. Det började nångång för längesen och har blivit ett problem. Det har format sig sakta men säkert. Och nu är det ett problem som kommer, periodvis.
Idag åt jag som en elefant. Jag åt såå mycket. Och ångesten bara ökade, illamåendet var obeskrivligt. Jag vet inte ens varför jag gör som jag gör. Och det händer ju så himla ofta. Bara jag kunde hitta någon sorts inre lugn och ro och bara ta det lugnt då jag äter. Eller ens kunna hålla mig nyttig i några dagar. Jag vet inte vad det är, men en sak är säker: det är jobbigt.

Jag vill bara ta mig ur den onda cirkeln.

this is how it is.

I wish I could rip out a page of my memory
Cause I put too much energy in him and me
Can't wait 'til I get through this phase
Cause it's killing me
Too bad we can't re-write our own history

Seems only like yesterday, not even gravity
Could keep your feet off the ground when you're with me
How can two be as one
We've become so divided now

There's no use hiding from my misery

Now I can feel a change in me
And I can't afford to slip much further
From the person I was meant to be
I'm not afraid to walk alone
Not give it up but moving on
Before it gets too deep
Cause you're taking all of my energy

stop dreaming, Tanya.

So it’s not gonna be easy. It’s gonna be really hard. And we’re gonna have to work at this every day but I wanna do that because I want you. I want all of you, forever, me and you, every day.

back to träningsnarkoman

i just can't get enough. jag vill träna, träna, träna. hela tiden, jämt.
men med alla dom tankarna kommer tankarna om vad jag sätter i munnen och vad jag får äta och allt. en sorts missnöje med mig själv, och en känsla att jag vill duga. man vågar knappast unna sig med nånting längre, för då får jag genast panikångest. det är lite jobbigt om jag själv får erkänna.
om jag inte skulle ha diabetes skulle jag säkert träna häcken av mig 24/7. jag får tacka den för att den begränsar min träning till den mängden jag behöver och tål. men ibland förstör den bara. förstör träning efter träning med ett lågt eller ett högt blodsocker värde.
där kommer kost sidan in också. om jag har lågt blodsocker innan eller efter en träning då jag egentligen kanske inte vill ha något förrän jag är hemma så måste jag fylla på. då säger det emot i hjärnan och jag känner mig dålig.

utifrån dessa tankar har jag gjort upp ett mål för veckan. att ha perfekta värden och verkligen vara duktig med att hålla koll på blodsockervärdena. äta minst 2 timmar innan träning så jag hinner fylla på med kolhydrater om det behövs eller ta insulin om det behövs. så mina vänner, det blir en tidig natt idag, för jag ska vakna halv 6 imorgon för att få detta uppfyllt och köra en förjävla bra morgonträning!


why do all good things come to an end?






"I saw your screaming, but no one can hear,
You always feel ashamed,
that someone could be that important,
that without HIM you feel like nothing,
No one will ever understand how much it hurts
You feel hopeless
But nothing can save you
and when it’s over then it’s gone
you almost wish you could have all that bad stuff back
so you could have the good"

förlåt om jag aldrig nånsin sagt förlåt

Jag har gått för långt, Kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, Slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, En sekund blir tusen år
För ljus att nå, Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om än en gång
Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt

Jag har gått så långt, Nästan blivit van
Historian upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som gått vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag, I vita blad
Om inte jag var feg, Om inte du var den som hade rätt
Hade väl vi aldrig kunde genomskåda allt som skett
Samma gamla visa men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt

Allting börjar om, Jag kan börja om

Jag behöver hela mig så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om



a piece of honesty



det är sjukt att man under en sysselsättning kan må så bra och leva i värsta drömvärlden där allt är bra.
men sen då man är ensam, så hinner verkligheten ikapp en och man inser att allt bra var en tillfällighet.
jag känner mig ensam just nu. just nu är jag det.
ensam i mitt rum, ingen att prata med. eller jo, men jag vill inte prata med dom här människorna, eller dom som är tillgängliga.
jag behöver prata med den jag behöver mest, älskar mest och saknar mest.
jag behöver få höra honom skratta som alltid då jag töntat mig och han ser på mig som om jag vore en liten idiotisk femåring.
åh, jag tror jag går och lägger mig istället. mardrömmarna, ni är välkomna.


dessa dagar finns.



Min första kärlek tog mig någonstans
visade mig en sån plats som jag aldrig trodde fanns
Ditt hår var som sammet och din hud var så len
det var du och jag mot världen, jag såg inga problem
För kärleken är stark men kärleken är svår
det du ser i horisonten är inte alltid det du får
Jag trodde vi var cool men du var coolare
En snurra på tråden och du låg med min polare

ibland blir det som man inte tänker sig.


My dear. I found a boy who looks exactly like you, and that makes my world go round.
Never thought you would come back to my toughts anymore. Now you did.

would you freak out if i said i liked you?


frågor hit, frågor dit. funderingar, tankar. ännu mer tankar. känner bara att yrseln ökar och att jag inte kan tänka klart längre. varje tanke, varje andetag, varje minut svävar jag högre, sjunker in i min egna lilla värld. verkligheten står jag inte ut med, allt blir ångestladdat och jag vill veta mer. jag känner att jag har fastnat i en liten detalj gårdagens händelse, varje rörelse som görs, varje ord som sägs och varje blick jag får ökar på tankarna. 
jag känner inte igen mig själv. jag blir osäkrare, blygare och kan inte hitta mig själv hur jag än söker. jag har tappat bort mig själv. kanske åkte en del av mig bort. den viktigaste delen, med den viktigaste. för tillfället den viktigaste.




sometimes you just need to write it down.

Tumblr_lixdskmhbg1qhkpjno1_500_large
Tumblr_livtc4klxa1qasfhmo1_500_large


i remember the tears of happiness you put on my face.
the feeling you gave me of belonging somewhere, being loved and feeling myself so complete.
a world without you was nothing, just dark and twisted.
but after living those many days in a world so black and lonely,
i finally built myself a world of my own. 
a world where i could be happy without you, happy without anyone.
but i still was searching the feeling of being loved, by someone who loves me like you did.
but until now i feel great. and love each memory i had with you.


det var du och jag mot världen, jag såg inga problem.

Tumblr_lb46cotlnh1qdtaelo1_500_large




























strävar efter perfektion. drömmer av perfektion. vill ha perfektion.
söker perfektion, i varenda människa. har inte lyckats finna perfektion.
det är bara Du som är perfektion.

Vad du ser i horisonten är inte alltid vad du får


Sen första dagen på skolgården, jag såg dig, jag dog
Våra blickar dom möttes och jag såg hur du log
Det brann i min själ och jag kände i mitt hjärta
första gången, det slog mig, kärlek är smärta
Jag ville göra allt, spendera min tid
just då, de var så viktigt, du va hela mitt liv




gryningspyromanen



i vasa var allt fel. jag ville bara bort. jag ville inte stanna kvar.
nu är jag tillbaka, efter flera veckor i en ny "hemstad". jag mår bra, jag trivs, allt är toppen. tills jag stiger på fel sida av östersjön. då blir allting jag så kallat rör vid skit. ja, rent ut sagt skit. allting blir bara fel och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. jag vill bara tillbaks till norrköping. till perfektionen, till människorna som känner den jag är idag. det är mitt hem nu.


\wild hearts can be broken. broken hearts can be wild.\

34isfug_large_112218010_large


\klara har skönaste musiksmaken\_nu ska jag sova\godnatt vänner_

another heartbreak story

Tumblr_l7b8gxel5u1qbk8nxo1_500_large


nu måste jag göra det bästa av situationen, tänka positiva saker om situationen och ta det lugnt. jag ska inte göra samma misstag om som jag gjorde under min förra break-up story, och jag får ta i varje fall lite mera distans till allt den här gången. problemet med den här gången var att allting var nästan perfekt och jag måste lämna det.
i wish i had your attitude donata, dendär coola 'livet går vidare'-attityden. jag är så himla känslig av mig.




I'M FUCKING TORN APART ALREADY. I SHOULD GET OVER IT.

Z213202109_large


jag vill. jag vill. jag vill. jag vill. jag vill. inte?

 


communication


kommunikation med dig är det svåraste jag vart med om.
det är en del som måste fungera i ett förhållande.
men jag gillar dig alldeles för mycket,
och jag vill inte riktigt släppa taget om dig ändå..


Tidigare inlägg
RSS 2.0