då man jobbar tänker man mycket. speciellt då man gör nånting där man int behöver tänka så mycket. man tänker och tänker, och tankesättet blir annorlunda. man börjar tänka på så himla konstiga, djupa saker. såna där "what if"-tankar. man lär i princip känna sig själv och sitt tankeliv mycket bättre.

jag har tänkt på saker från hur lite 365 dagar ser ut på en kalenderaffisch på väggen, till seriösa tankar om mitt liv och min framtid och en massa. jag har ägnat tid till att tänka på om det är möjligt att bli sparkad från jobb pga att man äter upp deras kaffepaus-kex, och hur en låt som har varit viktig för en kan få en att känna gamla känslor igen, just domdär känslorna i en obehaglig situation, varför människor är så dumma i amerika som stämmer folk för onödiga saker. jag har även ägnat en liten smutta tid på att tänka på mitt bröllop, hurudant det kommer vara sen då jag nångång i livet jag gifter mej, om jag gifter mej alls. sen har det nu förekommit en smutta filosofiska tankar och en massa. sånadär tankar som får en riktigt yr i bollen då det far liksom FÖR djupt. som på skribalägret. fan jag mådde nästan dåligt av så mycket jag tänkte. det ledde ingenstans. jobbigt.

en jättestor sak jag tänkt på idag, som jag märkt idag att mitt självförtroende har sjunkit jävla mycket sen "the big break-up 09". det har nog stigit upp tillbaka från då det var riktigt, riktigt dåligt. det hade liksom nått botten av allting, så nu har det nog någolunda växt ifrån dess. men ändå. ibland i vissa situationer kommer det dåliga självförtroendet tillbaka. för helt onödiga saker. det är liksom allting från att om jag inte råkar få ett sms på några timmar av "min man" till exempel så kan jag börja tänka en massa negativt och att han kanske inte vill ha mej längre och en massa. sånt där helt onödigt som verkligen inte skulle få hacka ner på en.
nångång har jag fått höra av någon att de "avgudar" mej då jag har så himla bra självförtroende, trivs med mej själv och är så bra med dittan och dattan. men ni ska veta att det inte är så. jag kämpar för fullt, som säkert alla av er, med att acceptera mej själv och vara självsäker och stoppa domdär jävla negativa tankarna. det går bättre och bättre hela tiden, jag är inte på botten mera och det kan man ju se som en väldigt positiv sak. sen tror jag också att man ska ha lite svajigt självförtroende i denhär åldern, det är ju ändå i domhär åldrarna då man ska börja hitta sig själv, den man påriktigt är.

så sånt idag. grattis till er som orkade läsa. ibland är det så himla skönt att skriva.   PUSS