dag 21 - ett ögonblick till.
Det är verkligen som att tiden skulle stå still.
Som att varje rörelse man gör är i slow motion och man kan inte riktigt kontrollera sina tankar, kroppsdelar eller vad man gör.
Man är fast i den stunden, fast i hans ögon och utseende så man glömmer bort allt annat.
Och i nästa sekund så kommer man inte ihåg vad som hänt.
Man kommer bara ihåg hur hjärtat vred sig i bröstet och slutade slå, hur man försökte få luft då det kändes som att någon slog dig i magen och du precis hade tappat andan.
Glöm inte skakiga knäna och hela värmevågen som åkte igenom hela din kropp.
Det var bara du och han - INGEN ANNAN.
Man kom inte ihåg vem som stod där runt omkring er, vart du var påväg eller vad du skulle göra.
Allt blir som en stor minneslucka, och du kan bara tänka på den stunden.
Du och han.
Kommentarer
Trackback
